Trasan

Det tog sig i trasan!

 

 

Indseth out

Det här med bloggandet…

Nä, det har inte gått så bra. Men å andra sidan befinner jag mig ju inte ens i Indseth nu för tiden. Här i sunne är livet ganska fint, jag bor tillsammans med Helena i ett gammalt missionshus, och våra liv går ut på att träna, äta, sova och dricka öl. Typ.

Som Lollo påpekade i det förra inlägget så har ju Love och Anna flyttat till ett eget place, och jag tror att dom är väldans nöjda. Jag hoppas i alla fall att dom är det. Och Indseth letar ny lägenhet för att starta Indseth 2.0. Nu är det dags för en uppgradering, och dessutom har vi sagt upp lägenheten på hoff, så där kan vi inte bo efter 31 augusti. Jag tänkte börja blogga igen på riktigt, och riktigt bra, när vi får den nya lägenheten och jag återvänder till Oslo. Tills vidare blir det nog väldigt sporadiskt och ointressant.

Men jag tror att Indseth 2.0 kommer bli bra, jag har många fina planer för det kommande oslolivet, som för min del inte bara är Indseth 2.0 utan även Oslo 2.0.

Mitt nya rum

Jag har bott här i två månader och inte haft något rum. Inget privatliv och ingen egentid. Denna veckan har jag nästan gått under, men idag hände det jag nästan trodde omöjliga. Jag fick ett eget rum! Anna och Love hittade en lägenhet och flyttade ut snabbare än man kan säga Hottentott och då var jag snabb som en snok och norpade åt mig det som jag tyckte att jag förtjänade. Nu kanske det är så att jag inte har några möbler utan bara en madrass och var tvungen att hänga upp en klänning på väggen för att skapa någon slags hemtrevnad men jag älskar det ändå. Jag har tända ljus och lyssnar på precis den musik jag vill, det känns toppen!

(Förlåt Anna och Love, jättetråkigt att ni flyttat men jag kan inte hjälpa att vara lite glad.)

<3 sängen

Få saker här i världen är så bra som att sova  ensam i 120säng. Love åkte till Karlstad klockan fyra i eftermiddags och han förväntas inte återkomma till Oslo för ens på söndageftermiddag/kväll. Så i hela 2 nätter kommer jag att kunna breda ut mig hur mycket jag vill! Jag, Jan och den där Louise har sett på svensk ungdomsfilm ikväll, vi har sett Hipp hipp hora från 2004. Blev oerhört inspirerad, tänker krypa ner i sängen nu och se ännu mera svensk. Har fått låna Lollos hårddisk och där finn både det ena och det andra. Täkter dra igång Festival (2001) och avsluta med Fucking Åmål  (1998). Tror jag funnit ett tema för kvällen.

jakten på en russbuss

Igår skulle Lollo och jag åter igen gå hem från en fest. Det hade inte varit en så kul fest och vi hade ingen lust att gå ut med folket när vi hade så nära hem. Vi gick närmaste vägen och lyssnade åter igen på Håkan i Lollos mobil. När vi precis svängt höger på en gata hör vi en basgång som totalt överröstar Håkan. Vi backar lite och kollar in ljudet. Det är en russbuss som står och pumpar ut musiken. Vi börjar gå mot den.

Här skulle historien kunna fortsätta med att vi hamnade i Drammen på nån russfest men tusen personer och ungdomsfylla som man inte sett sen man gick på gymnasiet. Efterfest hos Alexander Rybak med massa snö och tajta fjortonåringar. Vakna mellan två ryska sjömän med Rybaks autograf tatuerad på pungen. Huvudvärk som känns som hela Barnehagen är på tur i skallen, ett ormbo i magen och en tunga som ett sandpapper. Lifta hemåt men en minibuss som luktar lik med en man som påstår sig heta “Herr Bokstav” som inser att vi inte tror på hans historia och blir våldsam. Vi kastar oss ut ur bilen från en bro och hamnar i Oslofjorden där vi får lift av några flasknosdelfiner som lyckligtvis ska åt samma håll. När vi kommer hem så har lampan i vardagsrummet slutat fungera, vi har fått termiter i gitarrerna och Apple har köpt upp Microsoft. Som tur var kunde vi köpa loss några fioler från några Zigenare som lyckligtvis var i närheten.

Nej så gick det inte till. Russbussen såg ytterst tråkig ut och innehållet såg ut som white-trash från kil. Vi gick vidare med håkan och kom tillslut hem. Men vi fick bilder av hela händelsen i alla fall.Vi hittade världens bästa staty som hette Frida.

Vi tror det blir ett liknande antiklimax ikväll men vi får se

Indseth Out!

En vän med sorg för Lena

Igår gick jag och Lollo hem från en fest hos två kollegor som just har flyttat ihop. Det var väldigt trevlig men det är inte själva festen som det här inlägget handlar om. Det handlar om vägen hem. Vi gick genom frognerparken och vädret var varmt och “vårigt”. Lollo tog fram sin mobil för att fixa ett fint soundtrack till vår valfärd hem till Indseth. Och efter några halvtaskiga låtar som jag inte kunde så kom det igång. Känn ingen sorg för mig Göteborg sjöng Håkan sådär fulsnyggt i vårnatten och vi skrek av nostalgisk lycka och dansade hem i natten. Det var en fin kväll och nu är det verkligen vår!

Indseth Out!

Nu har Lollo fått en egen kategori också. Det betyder att hon nu är Indseth också.

See yuo don´t wont to be you

Lollo och Pontus har dragit på fest till en av Pontus arbetskamrater. Jag är ensam kvar Indseth och det är jag så himla glad för! Gårdagen eller kanske snarare kvällen tillbringade jag på Näsudden där en arbetskamrat till mig har sin hytta. Vi satt på terassen hela kvällen, drack vin och åt god mat (super kos!). Det blev ganska sent. Jag tror jag ska ta och laga mig en kopp the och krypa ännu länge upp i soffan med den spännande upplösningen av den andra Twighlightboken…

The Yoyo King

Jag har ett helt fantastiskt jobb. Förra onsdagen åkte jag från min butik vid ett-tiden ändå ut till Sandvika Storsenter, gick med snabba steg mot Toys R´ Us (som tog ca 20 min att hitta pga det stora sentret) för att delta under en kurs. En kurs i att yoyoa. I två timmar var vi tio stycken top-toyanställda som stod med en varsin yoyo i butiken och lärde oss de allra coolaste tricken! Jag fick ca 250 nok för detta… Nu kan jag gå ut med hunden, jorden runt, loopen, betsy och vatten fallet. Det ni!

Vad jag ska ta mig till…

Det här med att ha en fritid är inte en själklarhet, det var något som jag upptäckte och fick smaka på i höstas. Men sedan tre månader tillbaka har jag fått min fritid tillbaka! Det har gått väldigt fort att vänja sig vida att gå upp tidigt på morgonen och sluta senast klockan fem. Där emot är det fortfarande väldigt ovant med all denna dötid efter det att man slutat jobba. Kolla mailen, facebook och betala eventuella räkningar (som jag gjort idag) går på max 10 min. Jag skulle visserligen kunna gå ner till gymmet men min kropp värker fortfarande efter gårdagens besök.  Jag tror att jag behöver ett projekt eller en vän utanför kollektivet att umgås med (eller kanske alldra helst både och) efter arbetsdagens slut.

Bara så att alla vet.

Lisa drömmer om att bli bartender när hon blir stor. Hon har redan påbörjat sin karriär här i Indseth. Priset är fem kronor centilitern, Pontus agerar barback. Han krossar is, skär citron och blandar lemonad. Ett tag funderade han på att slå upp en bardisk i vardagsrummet men den planen är nog fortfarande i utvecklingsstadiet för vi har inte hört nogot mer sedan i september… I alla fall så har vi, medlemmmar av familjen en liten skuldlista som sitter på insidan av ett av köksskåpen som aggerar barskåp. Jag VAR den som fram tills NU hade flest noterade streck. Jag vill påpecka att jag är den här i Indseth är den som dricker minst och som aldrig tidigare avbetalat Lisa. Så nu kan jag gå och stryka ett så kallat sträck över mina 60 små pinnar på kösksskåpet för nu har jag betalt notan. Bara så att alla vet.